Så var man sjuk igen. Men i dag måste man jobba. Jag vill inte missa Tomas Andersson Wij i arenan. Dessutom ska jag dela ut pris till Hellmyrs. I alla fall till hans pappa.
Och så ska det ju spelas bandy också. De senaste annandagsderbyna har Edsbyn kört över Bollnäs med tvåsiffrigt. Fortsätter den trenden eller kan Bollnäs hålla emot i mästarnas fort?
God jul till alla.
Och så måste jag bara berätta om ”Perssons Pack julbilbingo” som flygledare Puppe är ute på. På söndagens avresa hem till Hälsingland och Kilafors sprang han ihop med Niclas Frisk (som flyttar till NY på nyårsafton). Vid tankningen i Upplands-Väsby på söndagskvällen stötte han på Magnus Lind. Om ett par timmar, före Kalle Anka, kommer lillebror hem till Kilafors och det är självaste Magnus Adell. Nu återstår bara Peps själv innan alla fyra originalmedlemmar har siktats på ett dygn.
För en gångs skull är underhållningen större än bandymatchen på annandagen.
Ola har varit hem och hälsat på. Dead Scouts gitarrist är sig lik. Meddelas endast på detta sätt.
Tystnaden var så total att det kunde ha varit tinnitusföreningen som hade årsmöte. Det var så tyst att det gjorde ont i öronen när Johan Koch öppnade dörren för att försöka förklara vad som hände för den väntande pressen. Brobergs bäste för kvällen hade inga bortförklaringar. Men han nämnde inte med ett ord det som publiken på Sävstaås såg. Att han var så fruktansvärt ensam hos gästerna om att försöka ta upp kampen.
När elitserien äntligen drog igång på allvar inför drygt 2 300 på läktaren så hade Broberg tankarna på annat. Dessutom hade tränaren Stefan Karlsson snabbt stängt dörren och redan berättat det mesta för sina unga lirare. Vem kunde på förhand tro att Bollnäs så enkelt och så retfullt skulle få göra 9-4 i det som förväntades bli ställningskrig, kamp, blod, svett, jävlaranamma, småfult och ni vet allt det där andra som hör hemma i ett derby. Speciellt när Bollnäs och Broberg möts. Hade ni svårt att hitta parkeringsplats under fredagens julhandel så fanns det desto större ytor i Brobergs försvar. Bollnäs Martin Apelqvist – nyförvärvet från Villa – gjorde comeback efter skada och var inblandad i fem mål. Han fick åka hur han ville.
Men det var landslagets kapten och libero Andreas Westh som avgjorde. Broberg gjorde två allvarliga försök till att överleva fredagskvällen. Båda gångerna skickade Andreas Westh in gästerna i planket med blytunga hörnmål. Det spelade mindre roll att han däremellan missade en straff. Det fanns tendenser till en derbydrabbning i första halvlek. Ett tag duggade utvisningarna, men det var som om derbyt aldrig fick eld på stubinen. Det här var kvällen då Broberg uppträdde som de ungdomar de faktiskt är, och när Bollnäs också fick fart på fler än Patrik Larsson i offensiven så blev det en tidig julafton för hemmafansen. När Ville Aaltonen försvann så kom Antti Ekman. Efter fyra minuter vandrade han från egen planhalva och lyfte in 2-0 och gjorde precis det så många på läktaren väntat på. Frågan är bara varför han inte gör det oftare.
Tjingeling har gått hem för att börja julfirandet och det är en dryg timme kvar innan fredagsshowen Bollnäs-Broberg drar igång. Utanför mitt fönster börjar ansiktena bli färre och färre. Människor skyndar hem. I dag var det omöjligt att hitta en parkeringsplats både i Söderhamn och Bollnäs.
En dryg timme före avslag så tänker jag på Rengsjö SK. Putte Svensk och gänget är blytunga favoriter som södra Hälsinglands flaggskepp när fotbollen rullar igång till våren. Det är ett hyfsat ”nyförvärv” som ränner runt i Höghammarhallen nu i helgerna då Rengsjö tränar. Ingen mindre än Johan Oremo är hemma på besök och för att hålla formen inför landslagsuppdragen i januari tränar Oremo med Rengsjö. Tänk att det bara är drygt två år sedan han lirade med Rengsjö i fyran.
Jag har hunnit med några julklappar i dag. Men ännu så länge saknar jag den där till mej själv.
Det är körigt för Tjingeling. Det är julbilagor och 24 sidor och så rycker en och annan reporter i honom och vill ha grafik gjord. Jag tycker inte synd om honom.
Persson och jag hade ett kort julmöte i Söderhamn i dag och konstaterade att en tradition är bruten. Förr träffade vi alltid Pelle Pop och Acke utanför bokhandeln den här sista vardagen före julafton. Nu är det länge sedan. Pelle Pop – som har rötter i Alfta – trummade i T-Shirts som hade en monsterhit med ”Walk on water” när skavågen drog fram i början av 80-talet. Pelle blev sedan fotograf och filmare på teve och har gjort en och annan dokumentär. Han tog också väldigt fina bilder i samband med ett bröllop i Hällbo kapell en sommardag 1989. Acke kom hem till Hälsingland en sväng men vände tillbaka till Stockholm och på något vis hamnar han alltid på Klippoteket på Riddargatan.
Nu står Persson och jag ensamma och dessutom i Söderhamn och Per berättar att han ska sjunga ”Garageland” på Joe Strummer-kvällen i Stockholm nästa fredag. Och så undrar vi hur det kommer att låta när Plura ska sjunga ”Should I stay or should I go”. När vi egentligen borde handla julklappar.
Nu är det knappt fyra timmar kvar tills kvällens hetaste Hälsingederby: Bollnäs-Broberg. Kommer Stefan Larsson och Jonas Nygren att riva stora sår i Bollnäsförsvaret eller får Patrik Larsson hjälp i offensiven och kan utmana Broberg?
På annandagen är det ett nytt derby och jag kan lova att det är en cool kille som underhåller innan avslag i Dina Arena. Det är hemligt tills julafton, men här får ni ett par ledtrådar. Han har gjort en fantastisk sång där titeln anspelar på ett landskap. Hans efternamn är två.
I dag är en speciell dag. Det är inte bara årets mörkaste dag, det är Tomas-dagen. Fortfarande får jag dras med th i stället för t från myndigheter och banker och annat löst folk. Så har det varit sedan jag var liten. Men det är ingenting jämfört med efternamnet. Jag vet inte hur många varianter jag upplevt genom åren. När jag gjorde praktik på lokalradion presenterades jag som ”Fromf”. En gång var jag ackrediterad som ”Srons” på en tillställning. Mest förekommande i skolan var ”From” och ”Broms”. Ofta säger folk också ”Fråms” när det i själva verket är ”Froms”. O. Inte Å. Jag kanske skriver slarvigt eller pratar sluddrigt. Jag pratade med Joppe Pihlgren i ärendet för några år sedan. Han är mest känd som ”Jåppe” när det egentligen ska uttalas ”Joppe”.
Och ni som har varit här tidigare kanske undrar vem Mr Gradovostok är. Det var faktiskt vad det stod på ett paket som skulle till Jan Gradvall. Såna gånger blir det ju riktigt kul.
Men i dag är det Tomas-dagen och dom som stavar med th får tamejfan leta sig en egen dag.
Jag vet inte om ni ser det, men utanför mitt fönster rullar molnen i 180 och himlen lyser som vore det en Coppola-film.
Samtidigt är Lundberg eld och lågor. Världens femte rikaste man – stålmagnaten och den Indienfödde Lakshmi Mittal – har köpt Queens Park Rangers. Han är god för 26 miljarder pund. Det låter som mycket pengar. Nu är Lundberg övertygad om att denne Lakshmi Mittal – som får Abramovitj att framstå som en fattiglapp – ska köpa QPR till toppen av Premier League. Själv har jag hjärtat hos Crystal Palace. Men en del av mej gillar faktiskt QPR. När Mick Jones var i valet och kvalet mellan fotboll och musik så blev han erbjuden ett ungdomsproffskontrakt med Crystal Palace. Men nobbade eftersom han höll på QPR. Resten är rockhistoria.
Nu är Coppola-filmen slut. Det är svart ute.
Vi gick för att ta en macka men hamnade på Kina. Det går verkligen snabbt där. Lite som att äta på ackord. Tjingeling åt inte upp. Det händer inte ofta.
Får en hälsning från Brånfeldt och då tänker man alltid på Iggy Pop. Sundsvalls Nick Kent döper till och med barnen efter James Osterberg. Och tänker man på Iggy Pop tänker man också på en sen kväll då Fromski och Gradovostok satt ensamma på en rockredaktion någonstans i Sverige efter tiden för Palme-mordet. Gradovostok skulle göra en telefonintervju med Iggy, och det brukade alltid vara så att någon kvinna från skivbolaget ringde upp och meddelade att nu står XX här och är redo för en intervju. Oftast en timme eller två efter utsatt tid. Gradovostok gick på toaletten (en liten trekantig skrubb där man slog hakan i tvättstället) och naturligtvis ringde telefonen. Före utsatt tid. Jag svarade och i andra änden av luren hörde jag: ”Hey, this is Iggy Pop!”. Jag hojtade på Gradovostok som mumlade nåt och slet i dörren. Inlåst. Jag fick springa tillbaka till Iggy och förklara läget. Till slut fick vi upp dörren och det blev en väldigt bra intervju som till stora delar handlade om att vara inlåst.
Gradovostok blev även inlåst på en toalett då han intervjuade Nomads. Men han är en av vår tids allra bästa skribenter och en gång i tiden var han ensam vit bland 1000 svarta på en tidig hip hop-konsert med Public Enemy i Bronx. Han överlevde.
Det pep i mobilen vid 22.37. Ett bildmeddelande från Tjingeling. Som för att provocera och tänja ut magen ytterligare inför julens alla bord skickade han en bild på den sena kvällspizzan. Det såg dessutom ut att vara en sån där pizza som ett barn har lämnat kvar. Ni vet när det är tuggat runt om.
På lördag är det på dagen fem år sedan Joe Strummer avled i sitt hem i Broomfield (Somerset). Hans hjärta slutade slå efter en promenad med hunden. Själv var jag på Sävstaås och träffade Hans Åström och Anders Svensson för ett förhands inför annandagsderbyt. Tjingeling ringde och frågade om jag hört vad som hade hänt.
Lite senare promenerade jag i Clash-land (Notting Hill) och strosade utanför Strummers London-hem på Ladbroke Grove, och tänkte att det är ju märkligt att folk dör bara 50 år gamla när de mer eller mindre blivit renlevnadsmänniskor och sprungit ett antal marathon. I helgen hyllar vi Strummer med att titta på Juliens Temples fantastiska film ”Joe Strummer: The Future Is Unwritten” som släpptes tidigare i år. Och så lyssnar vi på ”Lost In The Supermarket”. Det finns en spridd missuppfattning om att Jones och Strummer skrev de låtar som de själva sjöng i Clash. Inget kunde vara mer fel. Joe Strummer har gjort varje textrad och varje rytm och melodislinga i just ”Lost In The Supermarket”. Där visar han att han var mer än den politiske agitator som hamrade ut barréackord från sin svarta och slitna Telecaster.
Tjingeling har gått ner sig i lunchträsket igen. Och drog med sig en annan. Själv tog jag en Torino med lök medan Tjingeling valde tjejpizza – Capri. Det var i alla fall vad tjejerna framför valde.
Om ni nånsin blir sugen på pizza i storstan så måste ni åka till Birkastans pizzeria på Vikingagatan. Botten är tunn som ett rakblad men i omfång är dom stora som oljefat. Ett litet kyffe som har funnits i alla år och det tappar aldrig stilen. Jag känner till popband som har ökat i omfång efter några veckor i en skivstudio i Vasastan. Det är så lätt hänt att stegen styrs till den där pizzerian. Och då har jag inte nämnt ett ord om Günters korvmoj på Karlsbergsvägen. Kan det finnas fler korvkiosker som blir recenserade med toppbetyg i Svenska dagbladet? Där finns allt utom Sibylla.
